Varje dag jag vaknar så gruvar jag mig för dagen, jag gruvar mig för att logga in på Facebook, jag gruvar mig för att läsa tidningen, för jag vet, att jag på nåt sätt alltid kommer bli påmind om det som hänt. Din minnessida på Facebook blir överfylld varje dag, och jag gruvar mig så innerligt för att läsa det som skrivs.
Rickard frågar mig om jag vill åka till platsen det hände, men svaret förblir nej. Jag är inte redo, jag är ledsen.
Vill inte att det ska vara sant, snälla kom tillbaka. Dina närmaste saknar dig så ofattbart mycket, det är olidligt.
Ser du oss där uppifrån? Ser du hur vi sörjer dig? Vaka över Pierre och Lucas, vaka över din familj, dom är ofattbart starka och ledsna.
Fina Jenny, våra hjärtan värker.
Du saknas oss.

❤