ni vet, folk säger ofta att dom är ensam. jag säger sjukt ofta att jag är ensam. men det är för att jag är det. man kan ju vara ensam på olika vis, ni vet. en tant eller gubbe kan vara ensam för deras käresta har gått bort, en människa kan vara ensam för att deras respektive är iväg och gör annat, man kan vara ensam för att man inte har vänner, man kan vara ensam för att man inte har familj etc. ni förstår?
sen finns det den sortens ensam, när man har allt. man har en familj, kanske två, man har vänner, pojk/flickvän etc, men ändå känner sig så jävla ensam.
jag vet inte vad det är, men det är som om det är något som fattas, ett tomrum som ännu inte fyllts ut.
jag har tex världens sötaste bredvid mig i sängen, det är inte mycket för världen, men jag känner mig ändå såå ensam. känns som att jag inte träffat folk på flera veckor, som att jag inte pratat på år, när det bara var någon timme sedan.
jag har många vänner, ärligt talat så har jag faktiskt det. men just nu så känns det som att jag har en.
jag är inte världsbäst på att höra av mig, förlåt mig men så är det.
utifrån sett kan man tro att jag har allt, många skulle tycka att jag har det.
jag tänker väldigt ofta att jag har sådan otrolig tur, för det har jag. hade jag inte haft de personer jag har i mitt liv idag, hade jag inte varit här alls skulle jag tro, helt ärligt.
jag har inte allt, det har jag verkligen inte. det finns så mycket kvar i livet jag måste lära mig, så otroligt många misstag att göra innan jag har förståelsen att göra rätt.
jag är 21 år, men har redan gjort så otroligt många misstag, vilket jag idag kan tycka var väldigt jävla onödigt gjort av mig, men det är lätt att sitta och säga det nu såhär i efterhand.
så många människor jag sårat, helt utan anledning, bara för att visa att jag finns, jag är jag, och jag kan göra det jag vill för att jag kan.
uppenbarligen hade jag inte varit den jag är om jag inte gjort dom valen i mitt liv som jag har gjort.
men ärligt talat så kan jag mycket bättre, och det finns en anledning till att jag skriver detta.
jag kan visa hela världen att jag kan, jag kan göra allt jag någonsin drömmer om att göra, bara jag har modet och viljan.
man kan alltid göra bättre, det finns så otroligt många onödiga saker i livet man går runt och ångrar, men man gör ju sina val av en anledning, eller hur?
nu ska inte jag sitta här och skriva en hel novell om mina misstag i livet och allt sådant.
men jag vill bara att alla ska veta det.
man är den man är, man utvecklas i livet till den personen man dör som.
det kan vara bra eller dåligt, man ska aldrig ångra något som inte är värt att ångras.

puss