ibland så fuckar livet bara totalt, allting går åt helvete och inget känns egentligen bra.
så tänker man efter och inser att man egentligen har det bäst, bra mycket bättre än vad många andra.
men att man istället gjort fel val i livet, eller helt enkelt skitigt i saker bara för man inte orkat och därför har det fuckat up.
spenderar otroligt mycket tid på att bara tänka just nu, eller så är jag inne i en lite svacka eller nåt som får mig att tänka, tänka sjukt mycket.
jag tänker ofta på hur mitt liv kommer att se ut om typ ett år från nu, vad gör jag? gör jag det som jag planerar nu att jag vill göra? vart bor jag? vilka vänner har jag?
det känns som att man går från ett steg i livet och tappar allt, sina vänner man en gång i tiden hade, vart är ni nu? upptagen med era barn och perfekta familjer, när vi i själva verket knappt är vuxen själv och levt klart våra egna liv, lärt oss att ta ansvar för oss själva innan vi får ett till liv att ta ansvar över.

bara för att jag inte ingår i samma "bubbla" så finns man inte eller?

saker man alltid tagit för givet, som man nu ser inte är självklart för alla. lär sig uppskatta saker på ett annat vis. ett bättre vis, mognare vis. mitt vis.
lära sig ta saker för vad det är, och inte för vad man vill att det ska vara.
välja sina strider, och inte brusa upp för allt, lyssna på allt. tro på allt.
lyckan att finna sin egen ro för själen, det som är bäst för en själv.
lyckan, att kunna sitta ute en dag i solen och bara vara, läsa en bok, kanske plugga.
ro för själen, att bara vara, att bara finnas. är.

känns som man gled ut på djupet där, haha.
får räcka för idag.
kladdkaka och hårfärgning är det som gäller härnäst, och lite plugg med.
:)