Önskar att det fanns någon.. Som förstår mig, som ser mig. Som frågar hur jag mår och vad jag vill. Någon som fanns där att lita på.
Känner mig så liten och misslyckad jämfört med alla andra, när jag jämt och ständigt blir påmind om vad dom har och inte jag. Som skämtar på min bekostnad men inte inser att det förstör mig.
Önskar det fanns någon som tog mig och mina åsikter på allvar. För som det är nu är det inte ens värt att öppna munnen.