jag måste sluta tänka, det förstör mig. Men när jag väl slutar tänka, lägger mig för att sova och få ro, så drömmer jag om det. Varje natt. Och när jag vaknar på morgonen och inser att det var en dröm, kommer dom där tankarna tillbaka. Det är som en cirkel, egentligen en bra cirkel men det blir till en ond. Jag har sagt så många gånger att det är släppt, borta. Men tydligen så är det tillbaka. Och det gör så otroligt ont i hjärtat, för det finns inget jag kan göra, har aldrig funnits. Det känns som du är död, och det har du varit för mig. Men i drömmarna är du så verklig, du är den jag känner, som ingen annan känner lika bra. Hur är det meningen att man ska ta sig vidare, när allt står still? Jag kan inte direkt påstå att jag saknar dig, för då skulle jag ljuga..


jag saknar dig varje dag .