22 juni
Det krävdes mycket energi. Det gjorde ont, men det var bara att trösta sig själv med
att det inte kunde bli värre.
Det svider i hjärtat när jag tänker på det. Det gjorde mig väldigt ledsen att jag
blev så omedveten. Jag har intalat mig själv att jag är stark. Och har därför
bara lagt det bakom mig. Som om jag inte skulle behöva lösa det eller prata om det. Jag klandrar mig
själv men säger att jag inte gör det. Jag är medveten om att det egentligen inte var mitt fel.
Men när tankarna sätter igång hamnar jag som i trans eller nåt. Det är inte mitt fel, kommer aldrig vara heller.
Det är inte jag som har nåt att förlora på det.
Alla behöver en syndabock, i det här fallet blev det jag, det är mig alla ser ner på, det är jag som har gjort fel enligt folk. Så är det dock absolut inte. Jag har inte gjort nåt fel alls. Det är du. Och för att vara ärlig så bryr jag mig inte så speciellt mycket heller, för jag vet vad som är rätt.
och den riktiga sanningen, sanningen som inte kommit fram än, den är det bara vi som vet. och det vet du också.
Kommentarer
Trackback
