18 juni

det är som att leva i en dröm ungefär, en mardröm utan slut.
väntan på att få vakna upp och inse att det bara var en dröm. inget annat.
dagarna som går så oändligt sakta. det är väntan.
som att vänta på att få dö, eller börja leva.
känslan av att ha gjort allt man kan, men ändå inte få något tillbaka.
känslan av att göra allt man vill, och ändå inte vilja ha något tillbaka.
den oändliga väntan. man lever som i ett skal.
man finns, men man lever inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0